In the land of kindness

Natten innan jag skulle åka iväg var mycket sömnlös. Satt vaken och funderade på om jag hade allt jag behövde med mig och närjag väl hade slutat fundera aktivt var klockan långt över 1 på natten. Sedan låg jag i sängen och försökte sova men det blev istället till en massa passivt funderande på resan, samtidigt som jag ständigt försökte intala mig att sova. 04.45 gick larmet sedan av och jag hade nog sovit men vaknat många många gånger så jag kännde mig som en zombie när jag steg upp.  Duschen --> Morgonmål --> Säga hejdå till familjen --> Flygfältet --> Säga hej hej till pappsen --> inte kolla vid checking hur många kilo övervikt jag hade --> gå ombord --> SOMNA! Just det, i min sköna säng kunde jag inte sova men på flyget nog i den obekväma stolen...

IFLRYs Executive Director: Mane var på Heathrow och mötte mig vilket var jätte bra då jag både hade en stor kappsäck och en liten som handbaggage. Otur var det när vi tog tunnelbanan till Embankment var officen ligger att vi hamnade byta tunnelbana och gå i trapport med min kappsäck som väger som attan. Men tur i oturen var att varje trappa som jag skulle upp eller ner för hamnade jag inte bära min kappsäck mer än 2-3 trappsteg innan någon av det manliga könet tog i hantaget och sade något i stil med "let me help you love". Jag smälter av lycka, jag har saknat denna vänlighet sååå!!  Om någon får uppleva sådan vänlighet i Finland så får ni gärna berätta för mig för i min värld existerar det icke.

Mane tog mig sedan till officen var jag hälsade på alla de som jobbar på Liberal International och delar lokal med oss, eller vi delar med dem, hur man nu skall vända på saken. Några timmar på officen med en paus på Starbucks och jag var trött som bara den. Sedan tog vill tunnelbanan till Queens Park som ligger norrut på Bakerloo line och gick till huset var Mane bor och där det passligt blivit ett rum ledigt var jag får bo så länge jag vill. Huset är jätte trevligt, hyran är billig och jag har ett rymligt nyrenoverat rum. Här är det bra att börja i alla fall :)

Idag började jag på riktigt min praktik. Arbetstiden är 10-18 vilket gör att om jag vill göra någonting under veckan då det finns dagsljus måste jag börja stiga upp så att jag hinner göra det innan jag går till jobbet. Jag överlevde första hela dagen på jobbet och den gick otroligt fort och bra. IFLRY hade två stora evenemang i slutet av förra året ett i Beirut och ett i Frankfurt. Så jag har nu fått bita i den ekonomiska delen av evenemangen med betalningar åt höger och vänster samt bokföring.

Ikväll har jag nu ätit, gått till Sainsburys, lagat mat som jag kan ta med till jobbet (jag blir inte pank p.g.a. att vara tvunget att äta lunch ute varje dag som jag varit rädd för) och här sitter jag nu och konstaterar att det var allt för idag. Hittills har jag inte gjort annat än jobbat ätit, handlat och sovit. Så jag har ännu inte riktigt kännt av att jag är i London, förutom att här finns MASSOR med människor och att när jag stiger ut ur officen se jag röda dubbeldeckers och London eye stiger upp i bakgrunden. It's all good!