Igår såg jag på en film (helt för sent på kvällen). Den var inte direkt trevlig kan man säga. Så som det lätt går med filmer som är baserade på verkliga händelser, tragiska händelser. Skulle jag sitta fasst med min arm i mellan en sten och berget ensam i ödemarken i 127 timmar, skulle jag aldrig komma bort därifrån. Det var en film som fick en att tänka. Respekt till Aron Ralston. 127 hours heter filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar