8130

Mychet har hänt sedan jag senast skrev. Därför just har jag inte häller skrivit. Tiden i London började med 11 dagar jobb, varav 4 gick åt till att vara i Strasbourg och resa fram och tillbaka dit. Tågresan var väldigt behändig. Det var som att ta vilket vanligt tåg som helst förutom att baggage skannades och passet kollades innan man kom in till området var man väntar på eurostar tågen. Om någon råkar vara intresserad så tar biten under engelska kanalen endast 20 minuter, hade förväntat mig att det skulle ta längre, men det är ju ett snabbtåg.

Turkiets utrikesminister

I Strassbourg gick dagarna åt till att hjälpa ALDE - PACE (Alliance of Liberals and Democrats for Europe - Parliamentary Assembly Council of Europe) med deras gruppmöten, inget alltför krävande utan hålla koll på att politikerna som stegade in i salen mellan 5 minuter före mötet börja och 5 minuter före det slutade att de signerade att de är närvarande. Att vara närvarande på mötena och komma i tid var ingenting som största delen av politikerna verkade bry sig om. De finska herrarna från centern som hör till ALDE PACE verkade vara helt ointresserade i mötena och uppenbarade sig inte på ett enda, däremot visade de nog upp sig på gruppmiddagen... Gruppmiddagen var en mycket trevlig tillställning och det var intressant att få möjlighet att under fria förhållanden prata med politiker från olika länder. ALDE PACE har också en praktikan som heter Anya som kommer fråm Ukraina ursprungligen. Jag spedenderade största delen av tiden med att hjälpa henne. Ifall någon är förbryllad över var Council of Europe är så har det ingenting med EU att göra utan dit hör 47 av Europas stater, kolla här ifall du vill veta mera. 

Farligt mycke hann jag inte röra mig utanför europa institutionernas område. På tisdag kvällen for vi med Anya till ett ställe var de hade live Karaoke vilket innebär att det var ett bänd som spelade och människor fick sjunga med dem. Det var någonting helt annat än vanlig karaoke och jag är förvånad att man inte sysslar med det i Finland som annars är så karoke älskande. Märk det var inte ett "lame" bänd som spelade utan de var roliga och agerade bakups singers och det var en upplävelse. Samtidigt som jag fick lyssna på diverse uppträdanden drack vi öl och åt den lokala specialiteten "Tarte Flambee" märk ingen tårta eller bakelse utan en pizza liknande maträtt. Ett fyrkantigt tunnt botten med ett tunnt lager av någon slags creme fraishe och på den traditionella versionen är det lök och skinka. Men det finns olika versioner och fyllningar, men inte lika många versioner som det finns av pizza (eller kanske, int vet jag). Man fick hur som helst äta hur många som helst för 9.95 € för mig sa det dock stopp efter 1½. 

På onsdagen var jag sedan fri att ta en titt på Strasbourg i dagsljus innan jag hoppade på tåget klockan 4. Det var småregningt så jag blev inte lika kär i Strasbourg som Helena lovat mig men staden har en mysig känsla. Däremot tror jag att jag skulle njuta mer om jag snackade mera franska en de orden jag kan räkna på ena handen. Men här e lite bits and pieces av vad jag hann se. Området som heter Petite France var det finns lika mycket vattenyta som landyta (typ) var jätte sött och mysigt. Huset som står mitt mellan två "åar" var kul men Restaurant Marco Polo hade karaktär och jag skulle definitivt gå dit om jag åker till Strasbourg igen.

 

 

 På onsdag kväll var jag tillbaka i London. Torsdag började jag jobba lite senare än vanligt eftersom vi hade styrelsemöte via skype som började 19.00 engelsk tid. Varefter jag gick med Mane och äta indiskt med en IFLRY medlem som vari London och hans vänner. God mat och gott sällskap tackar man ju inte nej till. På fredagen var jag rätt så utmattad efter att inte ha tagit det lungt på flera daga så efter jobbet tog jag en promenad och drog mig sedan hemåt. Efter att ha sovit tills jag vaknade på lördagen (vaknade kring 12) tog jag mig ner till Oxfors street för att ta en titt på London butiker och shoppade lite förnödenheter som ett par nya boots och en härlig klänning. På en lördag på Oxford street blir man ganska snabbt påmmind av att man igentligen inte skall sätta foten där alls den dagen, helt för mycket människor. På söndagen träffade jag Danielle som också var au pair här då närä jag senast bodde i London och som blev så kär i London att hon aldrig flyttade hem till Canada mer. Vi var på en Unseen Tours - London's Street Voices, en guidning kring London bridge området med en föredetta hemlös som guide, intresserad? Här finns infon.

Veckoslutet flög förbi snabbt. På måndagen var jag en ny människa efter att ha fått sova, vila och tänka på andra saker. Idag är det dag 8130 och efter jobbet tog jag en kvällspromenad innan jag hoppade på tunnelbanan hem. London är fint i mörkret.

Till vänster skymtar man Big ben, till höger byggnaden var jag jobbar.

Från officens ytterdörr 100 meter och man står vid Thames rand

Av någon konstig anledning som jag inte förstår så när en Londonbo (kan int säga en britt eftersom så stor del av folket i London kommer från andra länder att man inte kan anta någonting) går ut och springer så drar de endast på sig shorts och en långärmad skjorta fasstän det bara är 5 grader varmt ute. Vissa har inte ens en långärmad skjorta på sig. Så varmt får man inte när man springer att denna klädsel skulle verka riktigt klok. Men detta är London, var man fortfarande har en kran för varmt vatten och en för kallt. 8 bitar fazers choklad senare har jag berättat om mina senaste 9 dagar. Tack och gonatt!